Saft? -Så fan heller!

Signaturen Peyos blå och tre äpplen höga varelser som huserar i det glömda landet, var på tapeten för några dagar sen. Jag pratar naturligtvis om Smurferna. Någon gök hade överanalyserat dessa figurer och påstått att de var både nazistiska, rasistiska och kommunistiska. Alla arbetar för gruppen, ser inte med goda ögon på utomstående och egna initiativ är inte populära, enligt denna person. De är dessutom antisemiter, då deras stora fiender är trollkarlen Gargamel och hans katt Azrael, vilket tydligen skall vara judiska namn… Peyos son säger där emot att hans far var total ointresserad av politik och fick fråga sin fru hur han skulle rösta vid valen. Jag tror heller inte att Peyo hade några politiska baktankar i sina berättelser om Smurferna. Inte heller i sina andra serier som Starke Staffan och Johan och Pellevin.

Men, eftersom det nu är så populärt att göra analyser av seriefigurer, så varför inte göra en själv? Jag upptäckte denna sak, vilket jag tror att även flera har gjort, för ca tio år sen. Och även detta är om smurferna.

När jag säger Smurferna, vad är då det troligaste att folk börjar tänka på? Jo, troligtvis är det Saft, saft, hallonsaft. Bättre saft har ingen haft.

Saft, så fan heller. Det där är ingen saft. Det är egentligen inget annat än vin. Jag menar –lyssna på texten, så skall ni också märka det. Vi kan ta vers för vers om ni vill

När smurfar ställer till med fest.
Så vet vi hur man festar bäst
De fixar korv och en god pastej.
Vi smurfar allt du kan tänka dig
Kulörta lyktor och musik.
En tårta som är sagolik
Så ställer de fram en jättebål.
Vi fyller våra glas och säger skål

Okej. Första versen finns det inget speciellt med. Förutom att Smurfer vet hur man verkligen festar. På sin höjd, så skulle man kunna dra det till att de säger skål. Men skålar utbringas oavsett innehåll i glaset. Men det går snabbt utför. Smurfen som presenterar verserna kommer nu och har troligtvis tagit sig några glas. För när han presenterar så låter det så här: Andra smurfen… Eh, smersen! Eh, Versen… Han sluddrar helt enkelt. Och de andra smurferna garvar rått åt honom. Så börjar versen

Det börjar i ett hallonland.
Som vi får smurfa av för hand
Sen blandas allt och kokas väl.
Och alla lägger ner sin själ
Tills det doftar gott och lyser rött.
Och smakar både starkt och sött
Med lagom bär- och sockerhalt.
För lite och för mycket skämmer allt

Oj, oj, oj… Här haglar associationerna. Byt ut hallon mot vindruvor, och du får en dokumentärscen med TV fyras vinprovare Bengt Fritiofsson i valfritt franskt vindistrikt. Bengt Fritiofsson är numera ganska känd. Det är han vinprovaren på TV4 som alltid ser ut som om han provade vinet ordentligt kvällen innan. Det här är hans gebit. Lägg även märke till hur noga de är i framställningen av sin ”saft”. Alla hjälper till helhjärtat. Och det skall vara rätt mängd av allting då ”För lite och för mycket skämmer allt”. Det är ju rena rama franska vingården det där... Innan tredje versen kommer in, så säger även en av smurferna: ”Som Gammelsmurf brukar säga –Det är inte bra att dricka för mycket hallonsaft” En lite varning för fylla alltså. En varning som dock inte verkar gälla, inser man i tredje versen

Och när de druckit ur ett glas.
Som händer på ett Smurfkalas
Så går de strax och fyller på.
Så länge det finns mer att få
Ju mer de dricker skrattar dom.
Eller om det rentav är tvärtom
Bor lyckan då i hallonsaft?
Nej kul får man ha av egen kraft

Smurfer är ju för helvete som fyllona i stadsparken! De slutar inte dricka förrän det är slut. Och med deras mängd, både till antal och troligtvis tunnor med ”saft”, så lär det ju ta ett tag. Och så fyllnar de till, i och med raden ”Ju mer de dricker skrattar dom”. Gammelsmurfens varning verkar knappast gälla här, det märker vi direkt! Jag vet inte om de två sista raderna skall vara någon form av ansvarsavsägning, då de säger att man även kan ha kul utan ”saft”. Men den verkar ju inte gälla när en av smurferna kör sitt eget race i sluttrallandet.

Fortfarande inte övertygad? Låt mig då påvisa den engelska och nederländska versionen, som är lite mer öppenhjärtig. På engelska heter låten Smurfing beer” och på nederländska ”Smurfen bier” Dessa sjungs av en karaktär som heter Father Abraham/Vader Abraham. (egentligen Pierre Kartner) Här i Sverige fick vi Klasse Möllberg.

Så, på engelska och nederländska så sjunger de alltså om smurföl. Varför gjorde de inte det på svenska? Svårt med rimmen kanske? Eller för att det var barnlåtar? Dessa låtar spelades in under 70-talet (dvs låååångt innan den första skivan med ”Smurfhits”). Vi var inte så politiskt korrekta då. I alla fall inte på samma sätt som nu. Men att sjunga om öl för barn kanske ändå inte sågs med allt för blida ögon. ”Öl, öl, smurfers öl. Det smakar bra och ger dig gott humör” (egen översättning/svensk version) Njae, saft är nog bättre. Ungar tänker inte på alkoholtermerna som vi andra gör. Ej heller tänker de nog på politik bara för att Gammelsmurfen är rödklädd och har likadant skägg som Karl Marx.

Men även om smurferna dricker öl på engelska och nederländska och deras svenska hallonsaft är av ytterst tveksam karaktär, så har de faktiskt ett beroende som de glatt erkänner –Nämligen bladen från växten sarsaparill