Always for the fans...

Förutom serier, som är ett av mina större intressen, så samlar jag även på andra saker. Det är ett jävla hamsterbeteende som man håller sig med, men jag kan inte låta bli när mitt intresse fastnar för något. Jag går nästan aldrig in halvhjärtat för något när intresset väl sätter igång. Jag vet inte om man kan ”skylla” på diagnos och tillhörande specialintressen i det här fallet. Men när jag väl går in för något, så går jag in ordentligt.

När jag fastnade för Bellman, tror ni då att jag nöjde mig med en skiva med ”Freddan”? Nej, nej, nej. Alla Fredmans epistlar och sånger skulle jag ha. Och hittade jag någon artist som gjorde ett bra jobb, så ville jag även ha så mycket sommöjligt med den. Sen så ser man att det finns på flera språk, och eftersom jag även är lite språknörd, så ger man sig även på det (Så jag har bellman på även tyska, franska och engelska –plus diverse andra språk som följde med i ”Fredmans sånger”-boxen)

När jag fastnade för Bröderna Marx. Tror ni då att det räckte med ett par filmer? Nej, nej nej. Alla filmer så klart. Jag sitter på Youtube och försöker hitta intervjuer med bröderna. Jag läser deras böcker och köper ett jävla lexikon över dem. Har dessutom en stor tavla med dem på väggen

När jag började lyssna på Rat Pack (Because coolness ended with the death of Frank Sinatra), så slutade det inte bara med skivor. Nej, nej, nej. Även deras filmer, och TV-program. Dean Martin hade till exempel en show under 60-talet med högkvalitativ underhållning. Och även här en tavla på dem

Det enda som kan få mig att tagga ner innan man har fått med sig allt, är om intresset dör ut. Min ”myntsamling” bör egentligen knappt kallas för samling. Ett gäng osorterade mynt och sedlar bara. Jag tappade intresset så smått. Numismatik är inget för mig. Även fast gamla sedlar och mynt kan intressera mig med jämna mellanrum

Därför ställer jag frågan. När jag väl började dricka Coca-Cola ordentligt. Tror ni då att det slutade med att bara dricka? –Svara inte, det var en retorisk fråga!

Denna månad så fyller Coca-Cola 125 år! GRATTIS! Och därför så tänkte jag faktiskt göra ett litet hyllningsinlägg till denna underbara dryck.

Ett tag så samlade jag på Coca-Cola och Coca-Cola merchandise. Så som glas, väskor, påsar udda flaskor och burkar och allt annat jag kunde komma över. Likaså sitter jag på YouTube och lyssnar på gamla reklamjinglar –Som var klart bäst för ca 25 år sen. När jag för ett par dagar sen gick igenom några gamla flyttlådor som stått oöppnade sen jag flyttade från Ljura för ca 2 år sen, så hittade jag åter min gamla samling av burkar. Tyvärr så hade en oöppnad burk någon gång, under dessa två år, sprungit läck. Därför var jag tyvärr tvungen att kassera en del av samlingen. Det sved lite. Men jag visste att jag var tvungen. Men jag plåtade min speciella burk först, innan jag slängde den.

Den hade nämligen sin lilla historia. Det var inte bara reklamerna som var bättre förr hos Coca-Cola. Utan även logotypen. Missförstå mig korrekt nu. Logotypen i form av den underbara skrivstil som säger Coca-Cola, har nästan alltid funnits. Men för tio år sen ungefär, så hade de på burkar och flaskor en bild på hur en kapsyl flyger av flaskan och cola skvimpar ur. Det riktigt skrek ”Detta släcker törsten” om bilden. Det upprörde mig lite när de tog bort den designen för den, kanske mer stilrena, nuvarande design. Det var helt enkelt en nedgradering av Coca-Colas rykte som ultimat törstsläckare. Men helt borta var inte designen. En godisbutik i Norrköping hade ett gäng burkar stående i skyltfönstret som reklam. Och eftersom jag ville ha en sån burk, så frågade jag helt enkelt om jag kunde få köpa en av dem. Expediten sa att jag kunde få en till och med, på ett villkor. Att jag lovade att inte dricka innehållet. Burkarna hade nämligen stått ett tag i skyltfönstret, och bäst före-datumet var passerat med råge. (ett par år till och med) Jodå, jag lovade att inte dricka innehållet. Jag rörde inte ens burken. Och så nu när jag packade upp, efter två års stiltje. Så hade den läckt. –Fan.

Så, varför fastnade man för Coca-Cola? Ja? Smaken, antar jag. Sen så växte man ju upp under 90-talet och fick ta del av den underbara sloganen Always Coca-Cola, och dess jingel. Och som liten var man extra mottaglig för reklamerna. Jag har alltid gillat cola. Men Coca-Cola var fräckare och godare än pepsi.

Nåja, som vanligt så var allt bättre förr, med undantag för teknik och baddräkter, som jag brukar säga. Så även Coca-Cola. De hade catchigare slogans förr. Reklamjinglarna var bättre -Endast på 80-talet så kunde en flaska Coca-Cola få folk att börja dansa (Exempel ett och två), och endast under 90-talet så kunde en karavan röda lastbilar skapa julstämning i samma anda som lite snöfall den 24/12. Därför är det faktiskt kul att de nu till 125 årsjubileet har tagit fram gamla 50-tals reklambilder. Burkar och flaskor har nu bilder som ser ut att vara gjorda på 50-talet En del påminner lite om Marilyn Monroe.

En annan sak som de har tagit tillbaka till detta jubileum är originalflaskan. Coca-Cola har i stort sett buteljerat sin underbara dryck på mer eller mindre likadana flaskor sen 1915. Ni vet den där flaskan vars former påminner om en välsvarvad kvinna. Flaskan som du skulle känna igen i mörkt rum (vilket var vad den svenska glasblåsaren, som formgav flaskan, hade som tanke). Men innan det så såldes det i en annan design. Ingen speciell flaska egentligen. Det enda som utmärker den är nog att det står att den är ”Property of Coca-Cola Company” på den. (Lämnade man tillbaka den när den var uppdrucken alltså?)
Mer Coca-Cola-nostalgi tack! Kan vi inte återta de gamla fräcka slogans från 60-, 70- och 80-talet? Som till exempel: Coke... After Coke... After Coke, Things go better with Coke, You can't beat the feeling, Coke is it, Have a Coke and a Smile (-And shut the fuck up! som Richard Pryor/Eddie Murphy sa) och Always Coca-Cola. Kan vi inte åter låta kända artister få sjunga reklam-jinglarna Som när Limeliters, Waylon Jennings, Roy Orbinson och The Seekers sjöng. Det var sånt här som fick Coca-Cola att bli den där totala törstsläckaren. Det är sånt vi vill återse.

Det är bara att erkänna. Coca-Cola är jävla fräckt, och det kommer det fortsätta att vara. Men det var fräckare förr.