Tre döda serietidningar

Serier kommer och serier går, och några långkörare består
En gång i tiden fanns det en ny serietidning i tidningsstället varje vecka. Ibland känns det nästan som om en tidning försvinner varje vecka från tidningsstället. Det är tyvärr ingen stabil marknad på serier i det här landet, och de som hängt med länge är lätträknade. Några serier försvann nästan lika snabbt som de kom, och lämnade heller inga större spår efter sig. Jag tänkte berätta lite om tre av de jag lyckades köpa på mig under tiden de gavs ut, och även hittat i begagnad version.

Dessa tre tidningar var mer eller mindre helsvenska produktioner, även om inte serierna alltid var det. Mina damer och herrar, jag presenterar Bacon och Egg, Zits och Arne Anka

BACON OCH EGG Bacon och Egg gavs ut under åren 1995-1997 med tolv nummer totalt. B&E (Som jag hädan efter kommer kalla det) är något av en pseudovetenskaplig serie. Det är inte rätt ord för att beskriva den. Men det är det närmsta jag kommer sanningen. Huvudserien handlar om de två rumskamraterna Bacon, som är en gris, och ankan Egg. Bacon är en rationell, saklig och lite av en besserwisseraktig figur. Egg är hans totala motsats. En drömmare helt enkelt. Serien utspelas i den fiktiva staden Hundholmen, där en mängd olika karaktärer figurerar, så som Per-Albin Singh, Kommissarie Barskebäck, Jourhavande geni Algot Einstein och journalisten Jan Milou. Äventyren kan handla om helt vardagliga saker till tidsresor och parallella universum. Bara en sån sak som att man gör ett helt äventyr utifrån den sarkastiska motfrågan ”Har påven en löjlig mössa” och uppfinner det så kallade HPR-index (Hat Power Ridiculosity-index) Vilket innebär att ju högre makt en person har, desto fånigare mössa har han

’Cybernetikern Rutiger Keppes utvecklade det efter uttömmande studier av makthavare och deras mössor. Hans teori stipulerade ett direkt orsakssamband mellan härskarnas maktposition och löjlighetsgraden på deras huvudbonader. Sambandet visade sig vara starkt och tydligt: ju löjligare hatt desto mer makt. Indexet graderar maktmössor från ett till tio. En av de löjligaste mössor som uppmätts är påvens, med HPR-index åtta. Det är alltså vetenskapligt bevisat: Påven har en löjlig mössa. HPR-index nio är teoretiskt möjligt, trots att ingen ännu sett en sådan mössa. Tio däremot indikerar allsmäktighet, och en sådan mössa torde endast kunna bäras av…’ ’Öh… Gud?’

(Ur äventyret ”Gud i hatten" från Herman Hedning 7/2004)

En sån här sak är absolut inget ovanligt i B&E, varför jag använder termen pseudovetenskaplig. B&E är skapad av Patrik Norrman. De andra serierna i tidningen är även de Norrmans verk. Men även Herman Hednings skapare Jonas Darnell är medverkande i en del av dem. Dessa är James Hund, Cordon Bleu och Hieronymus borsch. Och senare även Röde Hund. Alla dessa utspelar sig i Hundholmen, och det är inte ovanligt att de ibland går ihop. Inte i stil med klassiska crossovers. Men, tja, Barskebäck exempelvis figurerar i både B&E och James Hund. James Hund är en något av en godtrogen Bondpastisch. Röde Hund skulle kunna vara en förfader till honom, under vikingatiden. (Namnet är, som ni kanske märker en pastisch på Frans G. Bengtssons romanfigur Röde Orm). Cordon Bleu är en dystopisk framtidsserie. Och Hieronymus Borsch är en ockult detektiv. Alla serierna är välskrivna och ganska roliga. Kommer du över dessa tidningar har du gjort en bra affär, enligt mig. B&E går även i Herman Hedning-tidningen med flertalet nyskrivna äventyr.
Tidningen B&E lades ned av ekonomiska orsaker, när Egmont köpte upp Semic förlag. Men upphovsmännen sade också att den inte skulle hållit många nummer till pga. den hårda arbetstakten

ZITS
Zits är vanligtvis en populär strippserie, som går i flertalet dagstidningar. Den handlar om tonåringen Jeremy och det liv han har. Det är inte alltför bekant att han också hade en egen serietidning i skandinavien under 2007. Sex nummer kom ut. Tidningen innehöll, förutom titelserien: Pappa och Pestus, Norm, On a Claire Day, Titeuf, Edge city, Baby Blues med flera… Den här tidningen är en lättsmält tidning. Enkla skämt och småmysiga serier. Varje serie handlar mer eller mindre om familjer. Det är nästan så att den skulle kunna fungera som organ för Kristdemokraterna… Varje tidning är, till skillnad från B&E ganska fristående (Många serier i B&E hängde löst ihop, och var delar i en längre berättelse), och det är nog bara Norms ”Tolv steg till äktenskapet” som hänger ihop. De flesta av serierna är amerikanska, men serierna Titeuf, Livets mirakel och Pappa och Pestus är europeeiska. Titeuf, som är min favorit av de ovanstående, kan nog enklast beskrivas som en grovkornig variant av Den unge spirou. Serierna i Zits bjuder sällan på några ordentliga gapskratt, utan man sitter mest och ler. Ibland igenkännande, men mest bara allmänt. Jag vet att de som har uppskattat huvudserien Zits mest är föräldrar, och det kanske är för de som tidningens innehåll vänder sig. Jag tror i alla fall att föräldrar är de som skulle uppskatta tidningen i störst utsträckning. Zits lades ner efter första året på grund av dåliga försäljningssiffror.

ARNE ANKA
Arne Anka är en klassisk serie som gått länge i diverse samhällsmagasin under tidigt nittiotal. Under 2009 hade den en egen serie på fyra nummer. När jag såg den för första gången hade jag på känn att det inte skulle gå så bra för tidningen. Den kändes för alternativ. Året innan hade jag dessutom sett Schibsteds tidning ”Hjälp” (Också den skapad av och för den alternativa bohemen på söders höjder) gå svältdöden till mötes. Arne Anka gavs ut av samma gäng, eller åtminstone samma Kapten –Mikael Sol. Jag fick rätt.
Förutom huvudserien, i både gammal och ny tappning, innehöll tidningen Kalle och Hobbe, Stockholmsnatt, Smakfascisten, Zofies värld, diverse serier av Lina Neidestam och lite till. Jag köpte den för att det var Arne Anka. Jag ville ge det hela en ärlig chans. Vad jag uppskattade mest i tidningen var de gamla Arne Anka-serierna (Som jag läst så många gånger förr i ”Jag Arne”) och Charlie Christensens utläggningar om ämnen så som bartendern Zeke, Pjäsen ”En Afton på Zekes”, Grisen i bakgrunden, med mera. Så här i efterhand kan jag även uppskatta Stockholmsnatt. Men de andra serierna ger jag inte så mycket för. Jag tillhörde nog helt enkelt inte rätt målgrupp för Arne Anka-tidningen. Men ett tappert försök är alltid uppskattat
Arne Anka lades ned efter fyra nummer och ett års utgivning pga. att Schibsted upphörde med all sin serieproduktion. Men det är även min bestämda uppfattning att den ändå hade försvunnit efter det första året på grund av taskiga försäljningssiffror.

Så varför valde jag att uppmärksamma dessa tre serietidningar? Tja, mycket för att jag har dem i min ägo Zits och Arne Anka har jag komplett utgivning av, och det är min tanke att även få ihop en komplett utgivning av B&E. Men även för att visa att seriebranschen inte är statisk. Många kanske bara ser Kalle Anka, Bamse, Knasen, Fantomen och 91:an i seriehyllorna, för att de nästan alltid har funnits där. De här tidningarna fanns inte länge. Men de fanns och fick säkert sina läsare. Huvudserierna går fortfarande att läsa, om än inte i sina tidningar… B&E publiceras i Herman Hedning-tidningen sedan starten 1998. Zits går att läsa ibland annat Knasen, men även i flertalet dagstidningar. Arne Anka kommer med ojämna mellanrum ut i albumform (Skall komma ett nytt inom ett par månader om jag minns rätt), men publiceras även i Nemi-tidningen.
En annan anledning till uppmärksamheten är att jag tycker de är värda att läsas. Kommer du över någon av dem på ett antikvariat eller loppmarknad för 10-15 spänn, så har du gjort en god affär i mina ögon.