Röde orm i fem tappningar

”Nu hade rakade män börjat komma till Skåne, både från saxarnas land och från England, för att predika den kristna läran. De hade mycket att tala om, och folk var först nyfiket och lyssnade gärna, och kvinnor funno det nöjsamt att doppas av främlingarna och få en vit särk till skänks. Men snart hade främlingarna ont om särkar […] och därför gick det smått med kristnandet...”

Så går en del av prologen i Frans G. Bengtssons mästerverk Röde Orm –Sjöfarare i västerled. berättelser från en okristen tid. Har du inte läst om den skånske vikingen, så rekommenderar jag verkligen att du gör det. Böckerna trollband mig i en vecka och är även värda att läsa om. Den klassas dessutom som den tredje mest betydelsefulla svenska bok under 1900-talet enligt TV-programmet ”Röda Rummet” (Slagen av Mobergs Utvandrar-svit och Martinssons Aniara)

Det här är en berättelse man kan njuta utav på flera olika sätt, men även ett dåligt. Jag har tagit del av fem. Först som bok. Sedan som serie. Sen som ljudbok och strax därefter radioteater. Och sist och minst som film. Jag skall ge en kort recension av alla gestaltningar

BOKEN
Det är denna du bör börja med när det gäller Frans G. Bengtssons epos. Orm Tostesson är rödhårig och mjäll i hyn, bred mellan ögonen, stubbnäst och stormynt –Som berättelsen säger. Och vilken berättelse sen. Orm råkar hamna ombord på en vikingaflotta som leds under kaptenen Krok, och blir därmed borta på äventyr under sju år. Och vilka äventyr sen. Jag vill inte berätta för mycket, men här kan man ju nämna figurer som Toke, Rapp, Ylva, broder Willibald, juden Salaman och Almansur (Under vilken den sistnämnda han tjänade som livvakt under en period, med några av sina skeppskamrater) Vi kan nämna händelser som Danegäld, Bortrövandet av S:t Jakobs klocka och Kung Harald Blåtands julgille. Kort sagt, det är en riktigt mustig historia. Stundtals även riktigt rolig. Senare, i andra boken, så får vi även möta figurer som den galne magistern, Olof Sommarfågel, Svarthöfde, Ulf Glade, Are och Spof. Händelser som tinget vid Kraka sten och jakten på Bulgarguldet. Även detta i samma stil som i bok nummer ett. Frans G. Bengtsson skrev berättelserna på gammelsvenska. Men det utgör knappast några problem. Tvärt om. Det ger bara en mustigare klang. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa den här boken. Det är tamigfan något av det bästa jag har läst.

SERIEN
Charlie Christensen är nog mest känd för sin bohemiska figur Arne Anka. Men han gjorde också en rejält genomarbetad serieversion av första boken. Det var Kartagochefen Rolf Claesson tipsade Frans G. Bengtssons barnbarn (som även har upphovsrätten på berättelsen) om Charlie som tecknare, när de gav förslag på att göra en serie av boken. Charlie har gjort en rejäl research inför arbetet. Han tog foton på omgivningar, läste på hur det kunde ha sett ut med mera. Här finns inga hornbeklädda hjälmar eller gudar som skådar ner från Asgårds hallar. Det här är fritt från allt vad man annars kanske kan tro när man pratar om serier och vikingar. Och även om det ibland är en blodig berättelse, så förekommer inget frossande i blod och gore, men inte heller att Charlie döljer det. Men han ger en neutral bild över det. Små små improvisationer ger även liv till berättelsen, istället för att göra en total ordagrann bearbetning. (T.ex Tokes kommentar över de andras besvikelser över de beslöjade kvinnorna, efter att de har blivit befriade som roddarslavar –”De får gärna vara balsamerade, så länge de är kvinnor”) Charlie är dessutom en mycket skicklig illustratör. Hela serieversionen är en fröjd för ögat. Den har verkligen behållt Bengtssons mustighet. Och det enda minuset jag skulle kunna komma på är att jag tycker att det är synd att han bara tecknade första boken. Det skulle vara så underbart att se historien med den galne magistern i Charlies tappning. Sen så kanske man kan ana lite spår av ankan även i denna historia. Som t.ex när Toke förklarar det fina med öl och säger ”Sålunda innehåller öl gudarnas samlade visdom och skaldekonst! Det är därför man blir så vis och poetisk av att dricka!” (Känns det igen, så säg)



LJUDBOK
Ljudboken är, som ni säkert förstår, exakt samma historia som boken. Men skillnaden är uppläsaren. En bok kan bli riktigt seg om uppläsaren är tråkig. Men det kan även bli en angenäm upplevelse om det är en bra uppläsare. Den variant jag kom över är inläst av Stephan Karlsén. Karlsén har en djup och klar röst som passar för berättelsen. Och vid dialoger som ger han de olika karaktärerna lite olika röster, så att man vet vem det är som pratar. Det är behagligt att lyssna på honom helt enkelt. Det skall även finnas en inläsning av Gunnar Sjöberg, men om den kan jag inte uttala mig

RADIOTEATER
Hasse Alfredsson hade under början av nittiotalet (tror jag) idéer på att göra en film av Bengtssons berättelse, och skrev under en period manus för det. Men något gjorde att planerna på film gick i stöpet. Men manuset var för bra för att bara läggas ned, och man gjorde där med en radioteater av det istället, med Hasse som regissör och berättare. I en radiopjäs så får du plötsligt röster på de karaktärer du känner till och har gjort din bild utav. Jag visste visserligen att de var skåningar och danskar hela bunten. Men det var ändå lite konstigt att få höra Orm bryta på skånska eller Ylva på danska. Men det är ju så det skall vara. Det är ju där i trakterna som det utspelar sig. Jag har tyvärr inte hunnit lyssna igenom hela ännu. Men hittills har det varit bra, och jag skall sätta mig med den relativt snart.

FILM
Näe Hasse Alfredsson gjorde aldrig någon film. Men en film blev det. Fast kopplingen till Röde Orm är inte vad den borde vara. Detta är en engelsk-jugoslavisk produktion vid namn ”The Long ships” (Vilket även är den engelska översättningens titel). På svenska heter filmen ”Röde Orm och de långa skeppen” De säger att filmen är baserad på Bengtssons roman… -Löst baserad skulle jag nog vilja säga. Bortsett från titeln och några namn så finns inga likheter med boken.
Filmen handlar om Vikingen Rolfe som säger sig ha fått reda på platsen där en mytomspunnen klocka av renaste guld skall finnas. Denna klocka kallas för ”Mother of all voices”. Även den moriska krigsherren Aly mansuh vill ha tag på denna klocka. När Rolfe återvänder till sina landsmän, så övertalar han sin lillebror Orm att stjäla kung Haralds begravningsskepp för att tillsammans åka söderut och hämta klockan…

Detta är handlingen i korta drag. Om du vill se en filmatisering av Bengtssons bok är inte detta rätt film. Det skall jag säga direkt. Det finns ingen, även fast jag kan tänka mig att det nog skulle gå att få en gjord numera Om du dock bortser från namnet och eventuella kopplingar, så är det en hyfsad matinéfilm. Den har en del likheter med de gamla mastodontfilmerna med Charlton Heston. I alla fall när det gäller rekvisita. Men till skillnad från Hestons klassiska dramer, så är det en ganska medioker berättelse. Den är tydligen mest berömd för en farsartad haremsscen. Jag skulle ge den en fyra på en tiogradig skala.



Vad har då läsandet av Röde Orm gett mig? Tja, förutom ett litet större intresse av fornnordisk historia (Vilket jag ändå hade börjat lite med) så vaknade även ett intresse för Frans G. Bengtssons andra skrifter. Men även samtida namn, som t.ex Fritiof Nilsson ”Piraten” och hans berättelser om Bombi Bitt. Att jag dessutom har börjat läsa mer och mer, får nog även det klassas som ett plus. I vilket fall som helst så är detta en berättelse jag rekommenderar alla att ta del av.