Rasism här och där --Ja överallt

Long time no see!
Har varit inne i en period då jag inte haft inspiration eller tid för bloggning. Så då är det ganska skönt att se Aftonhorans små rubriker om att Tintin är ställd inför rätta -För rasism. (För då får jag anledning att få klaga lite)

Det gäller naturligtvis Herges ungdomssynd Tintin i Kongo (Herges andra berättelse om Tintin), där de svarta framställs som mindre vetande och primitiva. Kongo var länge en koloni under Belgiskt Styre, vilket sägs vara ett mörkt kapitel i Belgiens historia. Herges berättelse skrevs under denna koloniala tid (1931), efter de berättelser han själv hade hört om landet. Han hade aldrig varit där, och troligtvis nog heller aldrig träffat en Kongoles, eller kanske ens afrikan personligen. Herge bad om ursäkt, för den bild albumet visade, på äldre dagar.

Dessa fakta bryr sig dock inte Mbutu Mondondo ett skit om. Som Kongoles och Belgare har han tagit illa vid sig och nöjer sig därför inte med mindre än ett totalförbud av albumet. England och Sverige har satt in ett förord där den framställda bilden i serien bör ses som ett tidsdokument över en svunnen tid. Men något sådant duger inte för Mbutu. Seriealbumet skall bort!

Någonstans kan jag inte låta bli att fundera på om Mbutu gör detta för att han känner sig kränkt, eller om han vill ha uppmärksamhet och berömmelse. (All publicitet är bra publicitet) Jag googlade på hans namn och tog mig en titt på bildresultatet. nio av tio bilder visade honom poserandes med albumet i hand. På vissa bilder tittar han i det, på andra visar han bara upp det. Om han nu har så mycket emot albumet. Varför visar han då upp sig med det. Hade jag varit så sur på någon skrift, så vete fan om jag ville förknippas med det hela tiden.

Sedan är det ju tydligt att han inte är seriekännare för fem öre. Att sätta förbud på albumet är ju bästa sättet att marknadsföra den (Monty Pythons film "Life of Brian" salufördes med orden Filmen som var så rolig att förbjöds i Norge här i Sverige). Lyckas han. Så kommer det bli en rykande åtgång på allt vad Tintin i Kongo heter. Priserna kommer skjuta i höjden. Jag kan lätt se framför en franskspråkig utgåva av Tintin i Kongo om ca 15 år gå för några 100 euro på valfri nätauktionssida, om detta går igenom. Allt som har med Tintin i Kongo kommer bli eftertraktat. På det sättet, så kanske han gör oss en tjänst. Men sig själv nog en otjänst. Lyckas han, så riskerar han att häcklas på nätet under en lång tid framöver. (Minns "Slavauktionen" från Lunds universitet och dess anmälare.)

Tintinserierna är fulla med stereotyper och fördomar. Afrikaner har stora läppar. Asiater är gulhyade och har rejält sneda ögon. Indier springer omkring i turbaner. Alla araber är oljescheijker Sydamerikaner har stora mustascher osv. Men aldrig någonsin kan jag avläsa en medveten rasism i detta. På sin höjd att man kan hitta en naiv syn på vissa folkslag. Tintin har alltid stått upp för de svaga, oavsett ras. Skurkar får skit vare sig de är vita, svarta eller gula. I äventyret Blå Lotus, så förklarar han för Chang, hur de europeiska fördomarna om asiater ser ut, liksom vi får reda på den kinesiska synen på européerna. Fördomar är naturligt att ha. Det gäller bara att kunna se bortom dem till slut

Apropå rasism -varför måste allt som inte stämmer överens med den nuvarande bilden tas bort/förbjudas? Pippis pappa får inte längre vara Negerkung. I Jan Lööfs barnberättelse "Morfar är sjörövare" stöter huvudpersonerna på arabiska sjörövare. Det sågs inte med blida ögon av vissa (Trots att de förekom i medelhavet). Agatha Christies deckare "Ten little Niggers" bytte namn till "And then there were none". i de klassiska Fem-böckerna, av Enid Blyton, byts skurkaktiga zigenare, förlåt Romer, ut mot elaka tyskar, i vissa böcker. Och så här fortsätter det. Och vart slutar det? När allt är politiskt korrekt? Risken finns att vi gör en historie- och kulturrevisionism. Att vi förnekar att det en gång har funnits dessa uttryck och synsätt. Men förnekelse kommer inte att ta bort det. Information är i såna fall bättre.
-Sätt en lapp längst fram i de böcker som behöver det, där det står att boken innehåller gamla ord och uttryck och synsätt, som inte ses som passande eller är korrekta. Men att ändra och ta bort, är inte rätt väg att gå. Förr eller senare kommer det en backlash, som kommer få fingrarna att svida ordentligt. Och då är vi troligtvis tillbaka på ruta ett igen.

It's time for...

Warner Bros. Filmbolaget som bland annat äger rättigheterna till DC's figurer, vilket bland annat gav oss den underbara tv-serien Batman: The animated series (Art Deco-stilen är oerhört passande i den serien). Det finns även flera andra animerade pärlor härifrån. t.ex de animerade DC-filmerna. Men även klassiker som Bugs Bunny och Looney Tunes, vilket i sin tur gav oss Tiny Toons.

Själv har jag dock fastnat för pärlan Animaniacs. En del av er känner säkert till denna serie, som handlar om Warner brothers -And their warner sister Dot!


Vad är då så speciellt med Animaniacs? Tja. Jag skulle väl vilja säga Intelligent humor. Vilket nu för tiden känns ganska sällsynt. Här fanns också underbara referenser till populärkultur av äldre modell. Ta t.ex Yakko, som på många sätt påminner om Groucho Marx (han är till och med programledare i programmet You risk your life vilket är en klockren pastisch och hyllning till Grouchos klassiska show You bet your life), med snappy comebacks och ordvitseri. Serien var dessutom lärande. Några saker de lärt ut i sånger är t.ex samtliga presidenter i USA fram till Clinton, Samtliga stater i USA och deras huvudstäder. Alla världens länder. Solsystemets planeter (Men de glömde Uranus pga det uppenbara skämtet). De fem sinnena -plus en hel del andra sinnen och tidszonerna. De översatte det lätt högtravade språket i Shakespeare till något mer lättbegripligt, med mera. Men min favorit var nog insinuationerna, som gjorde det hela lite roligare för vuxna. Det var mycket som spelade lite lätt på sex. Bara en sån sak som "Hellooo nurse" Eller Minerva Mink. Dessa två karaktärer var i och för sig uppenbara. Men här fanns andra saker som var mer åt ordvitseri. "The world greatest pianist" kan låta som något helt annat. Det engelska ordet för att böja verb, kan lätt låta som ordet för äktenskaplig(a plikter). Så när en lärarinna föreslår Yakko att de skall böja ord tillsammans, så kommer det underbara Good night everybody. Då förstod man att något hade insinuerats!

Som sagt -Intelligent humor var något som märktes väl i Animaniacs. Här fanns även labbmössen Pinky & Brain. Den ena lika smart som den andra var dum, och som alltid försökte ta över världen. Här kunde det då och då dyka upp någon vetenskaplig/filosofisk tes som skulle hjälpa dem. P&B blev även känt för termen AYPWIP Are You Pondering What I Pondering? En fråga som Brain ibland ställde till Pinky och fick tillbaka något totalt irrelevant och absurt. T.ex B: Pinky -Are you pondering what i pondering? P: I think so Brain. But me and Pippi Longstocking... I mean, what would the children look like? Andra tecken på intelligent humor var när de hjälpte Einstein med relativitesteorin genom att stave ACME baklänges. Wakkos a var dock väldigt likt en tvåa, och på den vägen var det.

Som sagt -Popkulturella referenser var något som märktes väl i Animaniacs. Här fanns även Goodfeathers. Pastisch på maffiafilmen Goodfellas. Jag har inte sett så mycket av dem. Men tänk er en trio med duvor som bryter på italienska. Här fanns även Döden som bikaraktär, som hade svensk brytning och gillade att spela schack, vilket är en klassisk nickning till Ingmar Bergmans film "Sjunde inseglet" Eller varför inte musikvideon Macadamia.

Men Animaniacs hade även allmän dumdryg korkad och underbar humor. T.ex sketcherna Good idea-Bad idea. Eller sketchen "Potty emergency" eller en av mina favoriter -Wakkos gizmo där Wakko har skapat en rejäl Rube Goldsteinmaskin. Meningslöst? -JA! Kul? -Som fan!

Men även lite tänkvärda saker, som hyllningen till allas våran favorit-sjuksyster "Hello nurse", eller varför inte "only one of you" (Med budskapet: Du duger precis som du är)

Alltså -Idiotier, intelligent humor, insinuationer, popkulturella referenser, tänkvärdheter och en hel del brytande av den fjärde väggen! Tro fan att jag sitter fastklistrad framför datorn. Det här är lika mycket underhållning för mig, som det torde vara för min sjuåriga brorson!

Good night Everybody!

nördig musik

Nästan alla gillar vi musik. Vare sig vi kan traktera instrument eller inte, så är det få som inte uppskattar toner. Genrerna är många. Och allt uppskattas inte av alla. Jag skall inte säga att jag är allätare. Det finns viss typ av musik jag inte pallar med. T.ex den typ av musik som spelas på MTV, eller den som framförs av långhåriga blodfattiga män med mordisk uppsyn och namn som Lord Mhaagkatarrr, eller vad de nu kan tänkas heta, som mer eller mindre hostar upp hårbollar i mikrofonen. Men i övrigt så försöker jag vara öppen för det mesta (Ganska bra för en som en gång i tiden kallade sig för visfascist).

Vanligtvis så brukar jag hålla mig till musik av de tre vise männen (Bellman, Taube och Vreeswijk) och andra personer som håller visans fana fladdrande. Men ibland så kan man hitta andra kategorier som man fastnar för… Och eftersom detta är en nördblogg, så tänkte jag berätta om nördig musik. Jag har hittat tre artister som är bra exempel på nördig musik

Blind Guardian
Blind Guardian är ett band inom den så kallade Power Metal-genren. Vilket nog kan beskrivas som melodiös hårdrock med fantasy-inspirerade texter. Har man dessutom gjort en skiva som helt och hållet handlar om Tolkiens Midgård, så skulle jag nog vilja klassa detta som nörderi. Tolkiens värld har visserligen besjungits av andra artister, t.ex The Tolkien Ensemble och Annie Lennox. Men det finns en väsentlig skillnad mellan artisterna. Tolkien Ensemble har tonsatt de texter som Tolkien själv skrev med i sagorna. Annie Lennox sång skrevs för Sagan om ringen-filmernas sista film ”Sagan om konungens återkomst”. Blind Guardian gjorde sin skiva utan inblandning från någon annan. Texterna är helt enkelt baserade på vad som står i böckerna. Är inte det nördigt så säg? –Nightfall in Middle-Earth heter skivan för den som är nyfiken



För övrigt så rekommenderar jag verkligen Tolkien Ensemble. De har gjort ett bra jobb i att tonsätta Tolkiens texter.

”Weird Al” Yankovic
”Weird Al” Yankovic känner nog de flesta till. Med en massa parodier på kända artisters hitlåtar, så som t.ex

James Blunts ”You’re beautiful” blev hos Al ”You’re pitiful”, Coolios ”Gangstas paradise” blev hos Al ”Amish Paradise” osv. Men flera av Al’s texter har ett nördtema. Inte bara ”White and nerdy”, som nog har rekord i antalet nördreferenser, för en låt. Men även låtar som YODA och The saga begins som är inspirerade av Star Wars. Ode to a superhero bygger på Sam Raimis första film i Spider-Man-trilogin. Dare to be stupid fick vara med i den tecknade Transformers-filmen (Det är nog lika bra att trycka på punkten att det är den animerade filmen från 80-talet, så att ni inte sitter och funderar på när nu hörde den i Michael Bays film). I Transformers the animated series, så fick han sedan göra rösten till figuren Wreck-gar, som vid ett tillfälle kläcker ur sig ”I dare top be stupid” (Som en hyllning både till sin röstskådespelare, men också till originalfilmen, där Junkions ledare är Wreck-gar. För övrigt kan nämnas att Monty Python-medlemmen Eric Idle gjorde originalrösten till Wreck-gar)
”Weird Al” Yankovic gör nördmusik !

Kirby Krackle
Kirby Krackle är nog ett ganska okänt band. Om du prenumererar på Marvels Youtube-kanal, så har du nog fått höra dem. De spelar nämligen introt till Marvels lilla nyhetsprogram ”The Watcher”. De benämner sin musik som Geek-rock. Deras låttexter bygger mycket på serier. ”Ring Capacity” som handlar om Green Lantern. ”On and on” som handlar om Wolverine. ”Great Lakes Avengers” som handlar om… Ja, det hörs väl på titeln?
Ni som lirade gamla hederliga 8-bitars Nintendo, precis som jag, kanske minns knappkombinationen upp-upp-ner-ner-vänster-höger-vänster-höger-B-A-select-start vid titelskärmen. Detta, om än på engelska, är en del av refrängen i låten ”Up-up-down-down” och apropå Nintendo, så måste vi ju även nämna ”Take it from me” som bygger på det klassiska spelet Mega Man 2
Lägg även märke till deras Promobild här intill, hur Jim Demonakos håller trumpinnarna!
Nördigare än så här blir det knappast!

Tack och lov för dessa musiknördar! Eller skall man säga musikaliska nördar? Det är hyllningar till nörderi

Om du vet flera artister vars texter bygger på serier, filmer och böcker eller andra saker som kan klassas som typiskt nördigt. Lämna gärna en kommentar.

Fem dagar i Amsterdam

Jag är ganska nyligen hemkommen från en liten semester i Amsterdam. En mäktig stad. Kanske inte i storlek, men till utförande! Här följer en liten redogörelse över hur resan var. Jodå, lite geek var det också. Till att börja med så låt mig bara säga att fördomarna om Amsterdam stämmer!

DAG1
Jag och mitt sällskap lyfte från Linköpings flygplats sent på måndag eftermiddag (25/7) och var nere på kvällen i Amsterdam. Resan från Linköping och till Amsterdam, via Schiphol gick förvånansvärt smidigt. Det var när vi klev ut från Amsterdam Centraal, som det blev lite knepigt. Vi hade fått en vägbeskrivning, men missuppfattade den lite, och irrade omkring längs med kanaler (Något som Amsterdam är fullt utav) i jakt på en tredje att korsa. Efter ett tag hittade vi ett, för mig kännetecken, (Då jag hade suttit på Google Earths ”Streetview” innan och virtuellt gått omkring lite i staden), nämligen baksidan på het koninklijke paleis (Kungliga slottet). Nu hade jag lite koll på var vi var. Sen så tog det inte speciellt länge innan vi kom till vårat Hostel, och kunde checka in.

Hostel'et i sig, var ett så kallat shelter. Dvs ett kristet vandrarhem för ungdomar. De som jobbade där var unga, likaså var vi gäster det. Är du mellan 18 och 35, och funderar på att åka till Amsterdam, så rekommenderar jag verkligen att du tar in på ett av de bägge Shelter som finns. Det i Jordaan är lite mindre, och i utkanten av centrum med de för- och nackdelar som följer. Det i city är större och ligger precis i det famösa Red Light District. Naturligtvis har även detta sina för- och nackdelar. Den enda regel som fanns var ett förbud mot alkohol och droger (och mat på rummen). Men annars så var portarna öppna dygnet runt om du hade ”passerkort”. På kvällarna så fanns möjlighet till bibeldiskussioner och även aftonbön, om man ville. Eller så kunde man bara hänga i caféet och snacka skit. Personalen i sig, var dessutom jättetrevliga. Glada och hjälpsamma, och tog även initiativ till att prata om de kunde. Rekommenderas med största värme. Det var många som jobbade där gratis i utbyte mot kost och logi. Jag stötte på, på citysheltern, en man som berättade en historia. Han hade jobbat som städare i tre veckor på sheltern, efter att ha tappat bort sitt pass. Min egen gissning är att det var bortsupet/knarkat, då han var väldigt sliten. Det syntes att han hade levt ett hårt liv. När han kom till Sheltern så var han inte troende för fem öre. Aldrig gått i kyrkan eller något sånt. Men under dessa tre veckor han jobbat där, så sade han sig ha hittat Gud. Han hade blivit en sån där born again christian. Idag, lördag, så skulle han döpas. ”Everything can happen in Amsterdam” avslutade han sin berättelse med. Det är bara att instämma.

Åter till första dagen. Eller numera kvällen. Det var bara att packa upp lite snabbt och sedan försöka hitta ett matställe. Vi blev tipsade om att gå ner längs med Rozengracht, en stor gata, så skulle vi hitta något. Och visst hittade vi något. En kebaberia i höjd med Westerkerk. Denna kebaberia, vid namn Sefas, serverade riktigt schysst mat. Inte nog med att det var mycket och billigt. Det var gott också. Jag vågar nog påstå att detta var den godaste kycklingkebab jag någonsin ätit. Och anledning är nog enkel. Till skillnad från de svenska kebaberna där köttet är ihoppressat, så är det här i bitar, som de skar loss. Stora bitar alltså, i färskt varmt pitabröd. Yummy! Faktum var att det var så gott, att vi även åt vår kvällsmat där andra dagen också. Efter denna måltid, gick vi tillbaka till sheltern, var med på en aftonbön, och sedan gick vi och lade oss.

DAG 2
Dag två (Eller de tweede dag, som det heter på nederländska) var en intensiv dag. Jag gick upp vid 08:30 för att ta en dusch och sedan göra mig i ordning för en dag på staden. Frukost, i form av pannkakor, intogs, och sedan knallade vi ut. Vi är vana vid att allt öppnar vid tio-tiden. I Amsterdam öppnar allt vid 11:00. Så vi var en timma för tidiga. Medans vi gick runt bland stängda affärer och försökta navigera oss rätt, så kom vi strax via Oude Kerk och Nieuw Markt till Rembrandthuis. Ett hus där konstnären Rembrandt van Reijn levde och verkade. Och de hade öppet. Så vi knallade runt i huset för att få se en liten glimt av hur konstnären hade det. Rembrandt verkade under den holländska storhetstiden. När Holland var en stark nation, till stor del ekonomiskt. Efter vårt besök i Rembrandthuis, så gick vi tillbaka till Oude Kerk, som nu hade öppnat. Gamla kyrkan, som det blir på svenska, är en gammal katolsk katedral, som mer eller mindre slutade användas efter den kalvinistiska reformationen. Nu är den ett museum. Här finns en mängd gravar, en mäktig orgel och vackra målade fönster. Men annars en skapligt tom kyrka. Den var visserligen under renovering, för tredje gången sen 30-talet, när vi var där och besökte, men ändå rejält tom. man kan bara föreställa sig hur den såg ut innan den plundrades på dyrbarheter efter reformationen.

Vid Oude Kerk börjar stadsdelen Wallen, mer känd som Red Light District. En stadsdel vi försökte undvika. Inte så mycket pga prostitutionen, även om jag och mitt resesällskap inte ger speciellt mycket för den, men pga att stadsdelen svämmar över av Coffeshops. Vi pratar alltså om en stadsdel fylld av sex, drugs but no rock’n roll. Haschdimman låg tät där. När jag kom till Amsterdam dagen innan så dröjde det inte länge innan man kände den söta och tunga doften. ”Du kommer inte att glömma den” säger mitt resesällskap. Hon hade rätt. I början var det en liten kul AHA-upplevelse, då det var första gången jag kände doften. Men efter dessa dagar, så har jag fått mer än nog av den. Den här resan gjorde mig knappast drogliberal. Det kan jag säga direkt. Damerna i skyltfönstren då? Jag hade hört talas om detta, och ett bildsök på ”Amsterdam” på Google ger dig snart bilder på ett livligt RLD. Men att se det i verkligheten var något helt annat. När vi gick förbi Oude Kerk i början så såg jag skyltfönstren, men trodde det inte var något där i början av dagen (Det pågår dock dygnet runt). När vi kom närmare så såg jag en figur. Men då hon stod så stilla, så trodde jag först att det var en skyltdocka eller liknande. Men näe, den stora negressen i skyltfönstret var lika äkta som du och jag. Jag hajade faktiskt till lite när det gick upp för mig (Inte första gången jag skulle haja till i RLD). Red Light District är, om man inte är sex- eller drogturist, kanske kul i någon timma. Sen är det bara ett jobbigt område.

Oude Kerk till vänster och Red Light District rakt föröver

Nu begav vi oss till en kanalbåt, för att åka längs med kanalerna. Det var en upplevelse som bjöd på både intressant information och goda fotomöjligheter. Vi skulle göra om den sista dagen på kvällen (För att Amsterdam är vackrast i mörker). Efter detta var vi båda ganska sega, och vi begav oss tillbaka till Sheltern.

DAG 3
Den tredje dagen var vi och besökte Rijksmuseum, Nationalmuseet. Som jag nämnde, så var Holland en stark nation under 15-1600-talet. Något Rijksmuseum verkligen bevisade. Holländarna åkte till Asien med handelsflottor, till västindien och ja, över hela världen. Här fanns även mer kända Rembrandt målningar som t.ex Nattvakten, och De Staalmesters. Staalmesters är en småkul tavla. Den är liksom ögonblicksfångad, som om Rembrandt skulle stuckit in en kamera i rummet, påkallat uppmärksamheten, samtidigt som han tryckt av. Här fanns även målningar Johannes Vermeer (Flickan med pärlörhänge en av hans mest kända) Här fanns även mäktiga porslinsföremål, tallrikar med kungaporträtt, en fiol i porslin, blomvaser i obeliskformat och tavlor i porslin. Efter detta så gick vi för att äta lunch, och gjorde nog veckans bottennapp. Vi gick förbi ett pannkakshus, och tänkte att nederländska pannkakor, måste man väl passa på att äta när man är i nederländerna. Vi båda beställde en varsin pannkaka med choklad. In kom en pannkaka, modell lite större, med ett lager nutella brett på och sedan ett halvt paket florsocker som de strött över detta (Tandläkarens mardröm). Man vet att det är sött, när man sköljer ner det söta med coca-cola. Och detta kostade drygt tio euro (dvs närmare 100:-)

Nåja efter detta gick vi tillbaka till sheltern för lite vila. Lite senare på kvällen, så gick vi och åt på en argentinsk restaurang. -Något det kryllade av i Amsterdam. Det var allvarligt talat lika frekvent med argentinska restauranger i Amsterdam, som det är pizzerior här i Norrköping. På ett ställe längs med Oude Hoogstraat, så fanns det fem argentinska restauranger inom tio kvadratmeter. Två av dem låg vägg i vägg! Nåja, denna låg inte på Oude Hoogstraat, utan precis brevid Sefas (Men kebab tre dagar i rad, gick inte min vän med på) Men även här var det bra och billig mat. Stora möra köttbitar som smälte i munnen. Senare på kvällen, så gick vi runt i mörkret i Jordaan bland upplysta broar, och fotograferade. För att Amsterdam är faktiskt vackrast i mörkret. Då är det fullt av upplysta brovalv. Det blev en hel del fotografier. Okej, egentligen inte så många, utan man tog flera stycken på samma motiv i hopp om att några skulle bli bra. Under denna timma plåtades också Westerkerks kyrktorn, som med sina 85 meter är Amsterdams högsta. Här intill ligger och Anne Frank-huis, som vi skulle besöka nästa dag


DAG 4
Torsdag. Nu var vi tvungna att checka ut från Sheltern i Jordaan. Och ta in på Citysheltern. Men innan vi checkade ut, så besökte vi Anne Frank-huis. Det hus där familjen Frank gömde sig, tillsammans med fyra andra, totalt åtta personer, i ett hemligt annex, undan de nazistiska förföljelserna. Hur det slutade, ja, det vet vi. Vi begav oss, efter detta, tillbaka till Sheltern i Jordaan, för att hämta våra väskor. Innan vi gick, så fick vi lära de amerikanska receptionisterna att säga I am hopelessly in love with you, då detta var en av de få fraserna Erin, en av receptionisterna, kunde på nederländska (Ik ben hopeloos verliefd op jou) Att uttala Ä och Ö var dock en utmaning, och de nöjde sig med att kunna säga ”Jag är hopplös”. Det var en kul lektion. Sedan gick vi till sheltern i city. Denna shelter. Låg som jag nämnde precis i Red light district. Det var skylfönsterdamer på samma gata till och med. Efter incheckningen och uppackning, så gick vi för att äta. Sedan blev det en liten egentid för min del, då jag dels hade lite bussiness i dessa kvarter och behövde köpa en skjorta, då jag missbedömt min packning.

Att göra affärer i Red Light District
Att ha bussiness i Red Light District kan lätt misstolkas, och jag skrev det medvetet för att få era ögon hit. Näe, jag besökte inga skyltfönster, utan en seriebutik, vid namn Henk Comics. Den var dock inget speciellt. Samma saker kan hittas hos valfri bättre seriehökare i Stockholm, eller kanske Seriebörsen i Linköping. Men det var kul att få geeka lite. För den som är intresserad, så ligger denna butik precis bakom Nieuw Markt, brevid en coffeshop som heter The Jolly Joker. Härifrån fick jag med mig ett seriealbum med Captain America, som bygger mycket på den film, som har premiär om ett par veckor.

Sedan var det dags för mig att försöka handla en skjorta. Min första tanke var att det borde finnas en klädbutik i de centrala delarna, och går därför mot centrum. Vilket är rakt ut i RLD. När man går två och två i RLD, så är man nog ganska befriad från inviter. Men nu när jag gick ensam, så fick jag både en och två hälsningar från dessa damer. Och detta var andra gången jag hajade till i RLD. Jag trodde nämligen att den som ville göra affärer med dem, gick själv fram till dem. Men nej, de raggar kunder också… Att hitta en skjorta kunde vara en lätt uppgift, om jag inte brydde mig så mycket om motiv. Men jag ville undvika drog och snuskmotiv, ty det är detta som Amsterdams souvenirbutiker har. Ja, många som åker till Amsterdam är nog sex- och drogturister. Men jag var inte det. Efter ett tag insåg jag att det är bättre om jag vet var i staden jag bör leta, och gick tillbaka till sheltern och frågade de i receptionen om de visste något ställe. Jag blev hänvisad till helt annat distrikt av Amsterdam fyllt med butiker. Inte för att jag hittade vad jag sökte i de kvarter, men till slut hittade jag en hyfsad skjorta i alla fall, och kunde bege mig tillbaka till Sheltern, för lite vila innan kvällens äventyr tog vid. Argentinsk mat än en gång och sedan en kanaltur i mörker (För att Amsterdam är vackrast i mörkret). Efter denna kanaltur, där säkert ett femtiotal bilder togs, så gick vi tillbaka till Sheltern, där vi satt ett litet tag på innegården och bara njöt. Sista kvällen var klart lyckad


DAG 5
Sista dagen. Vad gör man då? Jo, vi tog en tur runt en av kanalerna –Prinsengracht. Några av kanalerna i Amsterdam, t.ex Herengracht, är halvcirkelformade runt centrum. Vi trodde att Prinsengracht var likadan. Halvt rätt. Den följer med halva u’et. Sen så gör den som en avstickare västerut. Vi knallade bort så att vi hamnade vid Amsterdams univiersitet, där vad som såg ut som mer privat mark, hindrade oss. Då började vi knalla uppåt och kom förbi Artis, vilket är Amsterdams zoo. Vi fortsatte och kom snart till bekanta miljöer. Då hade vi nog gått en mil runt Amsterdam. Efter detta så käkade vi lunch. Jag har haft en ordentlig aptit under dessa dagar (Något Ida kan gå i god för) men de har också varit energikrävande. Sedan satt vi på en uteservering vid Nieuw markt och fördrev tiden. Sedan gick vi tillbaka till sheltern, och kunde stanna där ett litet tag, innan vi åt mat och fick småstressa lite till tågstationen, för att hinna med tåget till Schiphol. Även om Schiphol stressade skiten ur mig, så gick allt där utan problem. Hemma var jag runt 23:20. Trött men nöjd.

Sammanfattning.
Amsterdam är en riktigt trevlig stad, och det finns faktiskt något för alla där. Och då menar jag verkligen alla! Högt och lågt blandas friskt. Nederländarna är dessutom mycket duktiga på engelska, så kommunikationsmässigt har det heller inte varit några problem. Denna resa har varit en mycket trevlig upplevelse, och det känns som om man fått goda minnen för livet. Jag rekommenderar Amsterdam av hela mitt hjärta, och skall nog försöka besöka staden snart igen. Jag åkte dit då jag är fast på det nederländska språket, och har studerat det läsemässigt och planerar att studera det även muntligt. Och det var för att försöka höra språket i sin riktiga miljö, som jag åkte dit. Och visst fick man höra nederländska. Den bästa ”lektionen” fick jag dock sista dagen på uteserveringen, då vi satt brevid två medelålders damer som pratade om (om jag fattade rätt) bilder som deras barn MMS’ade till deras iPhones –Jag vet att det är fel att tjuvlyssna, men jag kunde inte låta bli.

Får ni chansen, så åk dit. Det är en vacker stad. Man blir knappast besviken. Att bara knalla runt är en upplevelse i sig. Smala höga hus, med krokar högst upp på nästan varje vägg. När Amsterdamarna flyttar, så går hela ekipaget ut via fönstret, då trapporna oftast är för smala. Där av krokarna. Block och talja alltså. Vi fick faktiskt se hissande i aktion. Det var kul att se. Vi var där i fem dagar. Den tiden skulle man kunnat ha kortat ner med någon dag eller två. Man hinner med en hel del på bara en dag egentligen. En weekend, komma fredag kväll och hem igen söndag kväll, skulle egentligen vara ganska lagom. Även om det kanske blir väldigt intensivt. Men man bör nog veta vad det är man vill göra. Staden har en ordentlig infrastruktur med färdmedel. Flera spårvagnslinjer, bussar och även kanalbussar (Yep, båtar som stannar vid hållplatser). Det går alltså lätt att ta sig från punkt A till punkt B. Och apostlahästarna funkar utmärkt också.
Amsterdam får faktiskt full pott. Klart värt ett återbesök.

Live long and Geeky my friend

Min gode vän, Aficionadon, är en nörd av rang. En riktig hamstrare när det gäller en hel del populärkulturella saker. Bland de saker han har stora samlingar av, finns bland annat ALF, Våra Värsta år, Charlton Heston, Leslie Nielsen och hans kronjuveler, Star Trek (Och dessa saker är bara ett litet smakprov)... I hans sällskap är jag blott en glad amatör. Och eftersom han kallar sig för "Komplettist" så ger han sig heller inte förrän han har allt som går att få tag på. (Allmänheten skall bara vara jävligt glad att han inte är numismatiker, för då hade vi inte haft ett enda mynt kvar -är man komplettist, så är man)

För att få tag på många saker, så har han bland annat, tre år i rad besökt mässor i England. Där har han bland annat träffat Leonard Nimoy (Mr. Spock) William Shatner (Captain Kirk) Och nu senast i helgen, Walter Koenig (Mr. Chekov) från Star Trek -The Original Series. På denna mässa fanns även flera andra kändisar. Där kan nämnas Christopher Lloyd (Mer känd som Doc Emmet Brown från Back to the Future), Corey Feldman (80-tals-stjärna) Christopher Lambert (Highlander-filmerna) och även Brent Spiner (Data Star Trek The Next Generation)

Jag är en TNG-nörd, vilket säkert har visat sig i ett och annat inlägg. När jag fick höra att Brent Spiner skulle dyka upp, så var jag inte sen att fråga om han kunde fixa en autograf. Jodå, det var inga problem...

Så nu i helgen var han och strödde pund runt sig och frotterade sig med en och annan kändis (Låter bättre än att säga att han bara morsade och skakade hand med dem). Och idag så kontaktade han mig och sa att han hade en bild åt mig. Så det var bara att åka dit och hämta den. Så nu har jag en enkel bild på Lieutenant Commander Data, signerad av Skådespelaren Brent Spiner. Gissa om jag är glad?

To Johannes
Brent Spiner

Aficionadon -Det är ett nöje att ha dig som vän. Star Trek-treffar (Yep, stavningen skall vara sån), Hest-fester, pokerkvällar. Du har gjort mig till en mera social geek än tidigare. Att jag dessutom får köpa TOS billigt (Och lätt begagnat) av dig är heller inte helt fel. För mångt och mycket är jag dig tacksam!

Yep, det här är ett rent hyllningsinlägg till en vän, Trekkie och fellow geek!

En midsommarsaga

Så var det då åter midsommar.
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Midsommar bör firas under sommarsolståndet. Då är det den astronomiska midsommaren! Jag gillar midsommaren. Nu är det som ljusast. När jag skriver detta är klockan närmare tio på kvällen. Tror ni att det går att erfara? -Knappast.

Jag är en romantiker. Jag gillar sagor och folklore. Jag gillar tanken på att naturens varelser lever upp under dessa nätter. Förra året så skrev jag en midsommarsaga, i vilken jag gav ett svar på vad näcken och skogsrået gjorde nu för tiden, när knappt någon längre tror på dem. Vad de uppehöll sig med i vår värld. Men vad händer när någon av oss irrar sig in i oknyttens värld? Det får bli årets midsommarsaga.

-Kom igen, Anna… Snälla? Den lilla flickan tittade upp på sin 13 år äldre kusin med bedjande ögon.
-Men Emma, allvarligt? Tror du verkligen på gammalt skrock? Är du beredd att gå genom sju gärdsgårdar för några blommor?
-Mmm! Sa Emma och nickade tydligt.

Hela släkten skulle precis börja gå hem från det stora midsommarfirandet på Strandängen vid Trehäradssjön. Ungefär tre kilometer bort låg släktgården. Anna vände sig till sin mormor –Mormor. Du kan mycket om midsommartraditioner. Vad vet du om blomplockandet? Den äldre damen log mot sina barnbarn och sade. Sju olika blommor, från sju olika gärdsgårdar. Och de skall plockas under tystnad.
-Klarar du det, Emma? Anna vände sig snabbt mot sin lillkusin som stod bredvid och lyssnade. Hon nickade. –Har du gjort det, mormor? Frågade Emma. Mormor nickade och skrattade till. Jo då. Flera gånger. Senast var för 57 år sen.
-Fungerade det? Frågade Anna med ett leende. –Drömde du om din tillkommande?
–Hur tror ni att jag träffade er morfar? Sa mormor. Den äldre mannen som stod brevid och lyssnade hostade till. –Det har du aldrig nämnt förut, Josefine. Att du såg mig i en dröm. –Jo, det sa jag! Hävdade mormor bestämt. Jag sade att du var mina drömmars man!
ja, men inte att du hade drömt de drömmarna på grund av blommor under kudden vid midsommar. – Näe, då hade du väl trott att jag var galen. –Näe, det upptäckte man ju några år senare! Hö, hö, hö! Skrockade gubben. –Gubbstrutt! Sa mormor och log.

Anna suckade och log åt sina morföräldrars lilla gnabb. –Okej, Emma. Vi plockar väl lite blommor. Men bara om du får för din mamma. Den lilla flickan sprang iväg mot en av bilarna där hennes föräldrar höll på att packa in korgar och stolar i bagageluckan. Efter någon minut kom Emma tillbaka med ett stort leende. –Anna! Hördes en röst. Det var hennes moster, Emmas mamma Sara, som ropade. –Håll ett litet öga på henne. –Absolut! Svarade Anna.
-Så hur går vi enklast tillbaka till stugan via sju gärdsgårdar? Funderade Anna högt. Mormor var inte sen att hjälpa till. –Gå längs med vägen till stugan till nästa gärdsgård. Då är ni framme vid Hanssons hage. Ta det lugnt bara. Han har sina får på bete där. Sen så går ni mot norr ytterligare en gärdsgård. Sen så svänger ni av åt öster och tar tre gärdsgårdar åt det hållet. Sen så svänger ni söderut, och tar de två sista gärdsgårdarna åt söder. Sen har ni ett skogsparti på västra sidan. Och bakom det, så ligger vår gård. En karta över området hade tagits fram och lagts på motorhuven. Mormor pekade ut vägen på kartan med ena fingret och med andra pekade hon ut riktningen över fälten. Anna studerade kartan, jo då, hon förstod vägen. Så åkte bilarna med resten av släkten iväg. Kvar stod Anna och Emma. Så började de gå ner längs med vägen. Fågelkvitter hördes, och solen stod högt på himlen, när de nådde fram till den första hagen. Lite längre bort så såg de får som gick omkring. –Okej, Emma, sade Anna. Här är första gärdsgården vi skall passera. Och kom ihåg att vi skall vara tysta om det här skall fungera. Vi skall inte ens viska. Inte ett ord nu förrän vi kommer hem till stugan. Emma nickade och drog ihop ett osynligt blixtlås över läpparna. Anna log och sa –Det är blomplockardags.

Hon lyfte över sin kusin över det gamla staketet, och klättrade sedan själv över. Anna blickade ut över hagen. Det var fullt av ängsblommor på marken. Frågan var bara vart hon skulle börja. Emma hade redan ryckt upp en blåklint och gick med raska steg genom hagen. Anna log och plockade upp en blåklint hon också. Fåren tittade nyfikna på de bägge flickorna som gick genom deras hage. Men de höll sig på avstånd och bräkte lite då och då. Så kom de fram till nästa staket. De klättrade över och fortsatte. Här blev det lite knepigare. Det var mest gräs här. Men några prästkragar gick att hitta på spridda områden. En komocka visade att kreaturen hade rensat de flesta blommor strax innan. Så vek de av mot öster och sicksackade mellan brännässlor och komockor fram till staketet. Hage nummer tre gav dem varsin styvmorsviol.

Anna tyckte att Emma skötte sig riktigt bra. Inte ett ord hade sagts på säkert femton minuter. Vilket nog nästan var rekord för den tjejen. Den fjärde hagen, som också var den största av dem, var som ett hav av blommor. Mormor hade nämnt i förbifarten att det kunde ta nog tio minuter att bara gå igenom den. En bit in i hagen stod en stor sten. Anna tog tag i Emmas axel och ledde henne till stenen, och visade att hon skulle sätta sig på den. Sedan plockade Anna en stor bukett blommor, och började binda en krans. Hon hade lärt sig tekniken för några år sen, och behärskade den nu ganska bra. Så gav hon kransen till Emma, som stolt placerade den på sitt huvud. Hon band en till sig själv också. Så gick de vidare. En blåklocka blev nästa blomma i deras drömbuketter.

De var på väg över till nästa hage när Emma hejdade sig och sin kusin. De höll på att fortsätta mot fel hage. De vände sig mot söder och gick längs med ena gärdsgården tills de kom till den näst sista hagen Bort mot öster så såg de en bondgård. Det var nog gubben Hanssons gård. Så det var Hanssons djur som de stött på och sett spåren av. Så kom de till staketet till den femte hagen. Emma klättrade över. Anna kände att hon hade fått en energi hon ville leva ut. Som om en midsommaranda hade fångat henne. Medan Emma höll på att byta sida på staketet så tog Anna sats och sprang emot staketet när hon kom fram till staketet så tog hon tag om översta slanan med ena handen och svingade sig sedan över det avgränsande bygget. Emma tittade storögt på sin kusin. Aldrig skulle hon kunnat tro något sådant om henne. Emma skulle precis till att säga något när Anna spände ögonen i henne och satte pekfingret för munnen. Emma satte sina händer snabbt för munnen. Anna fortsatte att förvåna då hon sågs hjula fram över ängen och avslutade allt med en volt. I farten hade hon till och med fått med sig sin femte blomma. En gullviva. Emma var helt förbluffad. Hon bet sig i läppen för att inte uttrycka all sin beundran för sin kusins konster. Anna pekade ut en blomma åt henne, som hon kunde plocka. I den sjätte hagen låg en tjärn. I den fanns faktiskt några näckrosor. De hjälptes åt att plocka varsin näckros. Så kom de till den sjunde hagen. Där fanns det åter ett hav av blommor. Anna gick igenom sin kunskap av flora och bestämde sig för att plocka en mandelblomma till sig själv. Hon pekade ut en kattfot till Emma, så att buketterna inte helt identiska.

Så svängde de strax av mot skogen i väster. Snart kunde de se släktgården. Anna stannade till och gick igenom blommorna. En blåklint, en prästkrage, en styvmorsviol, en blåklocka, en gullviva, en näckros och en mandelblomma. Jodå det var en bra bukett. Hon tittade på klockan. Det hade gått närmare en och en halv timma. Och Emma hade varit knäpptyst hela tiden. Fantastiskt. Anna petade Emma på axeln och drog pekfingret och tummen längs med munnen och öppnade den, för att visa att hon nu kunde få börja prata igen. Men ingenting fanns ännu att säga. De gick upp i tystnad till huset.

-Välkomna tillbaka! hördes mormors röst när de kom in i köket, där kvällsmaten höll på att förberedas. Hittade ni några blommor. Anna nickade. Det gick faktiskt riktigt bra. Var ni tysta också? Frågade Emmas mamma Sara med ett leende, där hon stod och skrubbade potatisen. -Emma var knäpptyst hela tiden! Sa Anna stolt. Men ni har ju varit borta i över en timma. Sa Sara. Inte har hon varit tyst hela tiden? -Jo, jag var tyst hela tiden. Sa Emma med Stolt röst.
-Hon var jätteduktig. Sade Anna. Gå in och lägg dem under era kuddar nu, sa mormor, så kan ni berätta om hur det gick sen vid maten. Anna gick in på sitt rum och lade blommorna under kudden. Sedan tog hon fram mobilen, gick in på Facebook och skrev som status: "Har precis plockat sju blommor från sju gärdsgårdar." Så gick hon ut på verandan. Emma satt och berättade för sin mamma om Annas kransbindning och hjulande. Sara tittade upp mot Anna –Inte visste jag att du kunde cirkuskonster, Anna. Sade Sara. –Man lär sig lite mer än bara studier på högskolan. Sa Anna och log. Vi har hållit på med lite spex. Och då var det bland annat en som lärde oss att avsluta hjulande med volter. –Kan du visa igen? Jag blir nyfiken! Sade Sara. Anna log och tog sats. Än en gång grep den där midsommarkänslan tag i henne, och hon kände att hon levde. Hon sprang och böjde sig framåt. Kände hur händerna tog tag i marken och bena lättade från den. Så snurrade allt runt två tre gånger, innan hon i sista hjulningen aldrig tog tag i marken utan lät farten och cirkulationen ha sin gång. Hon landade snabbt på fötterna och pustade ut. Från verandan hördes skratt, applåder och jubel. Det var flera som hade sett hennes lilla uppvisning. –Hade jag inte vetat bättre, så hade jag trott att midsommarens oknytt farit i dig, sade mormor. –Det kanske de har. Sa Anna med ett finurligt leende.

Så lades kött på grillen och snart dukades bordet med allt som hör en grillfest till. Framåt 22:30 så förflyttade sig sällskapet in i huset och fortsatte diskussionerna. Och först framåt tolv så började man bryta upp, och de alla gick till sina rum. Anna gick in på sitt rum och satte sig ner på sängen. Hon tittade in på Facebook. Statusen om blommorna hade fått 20 gillningar och 12 kommentarer. ”Vad gulligt”, ”Ha ha” ”Säg om det lyckas” och ”Vi ses i dina drömmar” var några av de kommentarer hon fått. Hon log och gjorde sig i ordning för sängen. Så kröp hon strax ned under täcket och slöt ögonen

Anna satte sig kapprakt upp i sängen. Den gamla väckarklockan bredvid sängen visade på strax innan tre. Men med tanke på hur ljust det var ute, kunde det lika gärna vara strax innan tre så väl på eftermiddagen som på natten. En titt på mobilen visade dock att det var på natten. Hon hade sovit i ungefär tre timmar, och var nu klarvaken. Hon satte sig på sängkanten. En lätt bris blåste in igenom fönstret. Hon kände att hon måste ut. Hon smög bort mot dörren på det knarrande golvet. Det var helt tyst i huset, bortsett från snarkningar från lite spridda rum. Så öppnade hon försiktigt dörren och gick ut. Hon gick över det daggvåta gräset på gården. Utan att tänka så gick hon ned mot vägen och klättrade över en gärdsgård. Det var som om något kallade henne. Hon visste inte hur hon gick, bara att hon skulle gå så som hon gick. Hon klättrade över gärdsgårdar och gick längs med små skogsstigar hon inte kände till.

Plötsligt var hon framme vid Strandängen, där hon var ungefär tolv timmar tidigare. I dimman kunde hon skymta midsommarstången. Hon stod och tittade på den i några sekunder. Plötsligt så kunde hon se något röra sig i dimman. Hon gömde sig bakom en stor sten. När hon tittade fram bakom stenen, så fick hon se två nakna kvinnor gå runt stången. Och vid sidan av satt en man, även han var naken. Anna gömde sig snabbt igen –Vad tusan är detta? Tänkte Anna för sig själv. Hade hon hamnat vid någon form av midsommarorgie? Så hörde hon hur en fiol började spela. Hon tittade fram och såg hur mannen hade börjat spela. Kvinnorna gick runt stången, och det verkade som om även dimman rörde sig till musiken. Fler figurer började dyka upp runt stången. Några av dem var små, andra var av manshöjd. Så svängde en av kvinnorna runt, och Anna fick se något som fick henne att haja till. När kvinnan vände ryggen mot henne så fick hon se att hon hade en svans och att hennes rygg var ihålig. Det saknades helt enkelt en rygg. Sällskapet runt midsommarstången måste ha hört hennes förvåning. För spelmannen tystnade och alla stannade upp.

Nu såg hon hur verkligen dimman rörde sig. Den lättade runt midsommarstången och drev bort mot henne. Den stannade över stenen och sänkte sig ner runt henne. Hon tyckte sig höra röster. Flera svaga röster som tillsammans pratade. ”Här. Här. Här.” Spelemannen reste sig och ropade: -Kom fram, du är avslöjad! Eller är det kanske vi som är avslöjade? Han skrattade. Anna reste sig och gick sakta fram. Sällskapet runt midsommarstången tittade på henne. Och hon hörde hur de pratade sinsemellan. ”En människa”? ”Är hon från trakten?” ”Hon känns bekant.” En av kvinnorna höjde handen och manade till tystnad. –Kom! sa hon. Vi är inte farliga. Inte längre i alla fall. Mannen kom fram. Han log. Ett stort och vackert leende. Unga dam, sa han. Välkommen till vårat midsommarfirande. Får jag presentera oss. Där borta ser du vättar. Vi har skogsrået och vattenrået. Han pekade på två vackra kvinnor, med stora rådjursögon. De såg ut att vara i Annas ålder. Det vi ser som dimma är våra vackra älvor. Där borta står vår berättare, huldran. Och vi har vår hamnskiftare här någonstans. Han tittade sig omkring. –Hörru, kameleontfejs! Visa dig för vår gäst. Ett rådjur gick fram emot Anna. Det stannade framför henne och ställde sig på bakbenen, för att sedan ändra form till att se ut som Anna själv. Anna ryggade bakåt lite. Mannen skrattade. Och själv är jag näcken. Ja, vilket kanske syns.

Näcken fortsatte: -Du kanske har hört om midsommarens och framför allt midsommarnattens magi. Den är fullt verklig. Vi lever och verkar vid sidan om er. Men vi visar oss inte för vem som helst. Bara några få har turen att få se oss. Frågan är bara varför du valde att gå hit till Strandängen mitt i sommarnatten. Det kan ju knappast vara för att se oss. Anna svalde. Skogsrået kom fram och lade sin hand på Annas axel. -Hon är alldeles för skrämd för att prata. Sade skogsrået. Men jag känner ingen ondska. Men en annorlunda anda finns i henne… -Mormor sade något om att oknytten verkat fara i mig. Sade Anna plötsligt. Näcken spärrade upp ögonen. –Oknytten? Det är ju vi? Är det någon här som känner sig skyldig. Näcken tittade sig strängt omkring. En litet dimmoln lossades från resten av dimman och svävade fram till näcken. Och än en gång hördes flera röster som sade simultant –Sju blommor. Sju ängar. Rent sinne. Vänlig själ. Näcken skrattade högt. -En blomplockerska. En sådan tror jag inte vi har sett här på över femtio år.

Femtiosju år, för att vara exakt. Hördes en muttrande stämma. Och ut ur ett buskage tittade en lite gubbe fram. Han hade ett grått skägg och var klädd i ljusa kläder. Näcken tittade ner på gubben. –En gårdstomte? Ni har aldrig varit mycket för midsommarfirande. Gubben skakade på huvudet. -Näe, det stämmer. Men vi håller efter vårat gårdsfolk. Jag kommer från Saksbo. Det här är Anna. Hon är barnbarn till Josefin Saks, som ni träffade för femtiosju år sen. Anna tittade ner på den lilla gubben. Trots sin ringa storlek, ingav han respekt. Och hon kände igen honom, fast mer som den lilla trädgårdstomten som stod i sommarstugans blomsterland. Huldran hade gått fram till Anna. Hon sniffade runt henne. -Älvorna talar sanning. Jag känner doften av sju olika ängar på hennes hjässa. Tomten ryckte lite lätt i Annas pyjamasbxor, för att påkalla hennes uppmärksamhet. -Anna, Din mormor vaknar snart. Och då måste du vara tillbaka, annars blir hon orolig. Då så, Anna. Sade näcken. Vill du se din tillkommande? Vi har kraft och makt att visa upp en bild av honom. Anna nickade. –Jag skall väl erkänna att jag är nyfiken. –Hamnskiftare. Visa en bild av Annas själsfrände. Hamnskiftaren ställde sig framför och ändrade form. Från att sett ut som Anna, så ändrade nu skiftaren sitt utseende till att bli en mörkblond yngling. Så log hamnskiftaren. -Känner du igen honom? Frågade näcken. –Näe, sade Anna. Vem är han? -Det vet vi inte! svarade näcken Vi kan visa en bild. Men ingenting mera. Så det är ditt jobb att hålla utkik efter honom. Hamnskiftaren, lyfte nu armen och visade en tatuering av ett ljuslåga på högra överarmen. Så hördes ett varmt skratt från honom, och han sade med en uppländsk dialekt. -Vem jag är, vet jag inte. Men till röst och utseende är det detta du får hålla utkik efter. –Tja, det där kan nog hjälpa också. Sade näcken med ett leende. Så ställde sig ynglingen på sina knän, satte händerna i marken och ändrade sig till att åter bli ett rådjur. –Anna, vi måste tillbaka till Saksbo nu. Hördes gårdstomtens röst. Anna vände sig mot tomten. –Led vägen. Sade hon.

–FARVÄL ANNA! Hördes näcken och råen ropa. -Och glöm inte midsommarnattens magi! Lade näcken till. Den lilla gårdstomten och Anna försvann bortåt mot vägen. Och det sista Anna hörde var hur näcken åter började spela på sin fiol. Den lilla gårdstomten sprang in i skogen. Det här är en genväg till Saksbo. Skynda, fort! De småsprang genom en snårskog, Sprang upp för en annan gård och sedan in i skogen igen och någon minut senare, så kom de upp vid släktgården. –Anna. Hördes gårdstomtens röst. Kom ner hit. Vi skall prata lite. Ansikte mot ansikte. Anna satte sig ner på knä i det daggvåta gräset. Tomten log. Medan du ändå är här nere rulla dig i daggen, så håller du dig frisk i ett år. –Va? Anna tittade på tomten. –Minns midsommarnattens magi, som näcken sade. Sa tomten och log. Anna lade sig ner och rullade ett par varv. –Bra. Sa tomten. Nu är det så här, att du har nog sett för mycket för ditt förstånd. Pratar du om detta så kommer du att ses som tokig. Därför kommer du få äta lite av en ört. Du kommer bara att minnas fragmentiska saker. Bland annat då hamnskiftarens utseende och röst. Och även något om midsommarnattens magi. Du kommer tro att det var en dröm. Tomten grävde i en läderpung som hängde på bältet, och tog fram några blad från en växt. –Tugga och svälj. Det här har även en sövande effekt. Du kommer att somna snabbare än på en ekonomiföreläsning. Anna stoppade in bladen i munnen och gjorde som gårdstomten sade. Tomten hjälpte henne in till sängen, innan han själv försvann.

Några timmar senare väcktes hon av lillkusinen Emma –Anna, Vakna. Moster säger att du måste gå upp nu. Klockan är snart tio. Anna skruvade på sig och sträckte på sig i sängen. När hon drog med handen längs med sängkanten, så fick hon med sig prästkragen som stack ut under kudden. Hon tittade på den och log. Sen satte hon den i håret på Emma och reste sig och gick ut i köket. –God morgon, hälsade morfar. Har du sovit gott. Anna gäspade och nickade. –Har du drömt om någon speciell? Frågade mormor med ett leende. Anna funderade. -Jag har drömt. Sade hon. Men det är inte mycket jag minns från den. Men något om en man med en tatuering, och om midsommarnattens magi. Mormor tittade upp –Vad sade du? Morfar skrattade –Midsommarnattens magi? Jag tror att blomplockandet satte lite griller i huvudet på dig min vän. Men lite folksaga skadar inte. Lade han till. -Låt sommarnatten få vara magisk om du vill. Om inte annat så är den i alla fall vacker!

Låt midsommaren få vara magisk, och låt våra oknytt få leva upp under natten som är.
Livet är dessutom för kort för att slösa bort vackra sommarnätter på att sova. Låt sommarens och årets kortaste nätter vakas ut. Det skall jag göra. Jag skall se mörkret komma och försvinna. Vem gör mig sällskap?

För övrigt så anser jag att midsommarbålen bör återinföras!

Saft? -Så fan heller!

Signaturen Peyos blå och tre äpplen höga varelser som huserar i det glömda landet, var på tapeten för några dagar sen. Jag pratar naturligtvis om Smurferna. Någon gök hade överanalyserat dessa figurer och påstått att de var både nazistiska, rasistiska och kommunistiska. Alla arbetar för gruppen, ser inte med goda ögon på utomstående och egna initiativ är inte populära, enligt denna person. De är dessutom antisemiter, då deras stora fiender är trollkarlen Gargamel och hans katt Azrael, vilket tydligen skall vara judiska namn… Peyos son säger där emot att hans far var total ointresserad av politik och fick fråga sin fru hur han skulle rösta vid valen. Jag tror heller inte att Peyo hade några politiska baktankar i sina berättelser om Smurferna. Inte heller i sina andra serier som Starke Staffan och Johan och Pellevin.

Men, eftersom det nu är så populärt att göra analyser av seriefigurer, så varför inte göra en själv? Jag upptäckte denna sak, vilket jag tror att även flera har gjort, för ca tio år sen. Och även detta är om smurferna.

När jag säger Smurferna, vad är då det troligaste att folk börjar tänka på? Jo, troligtvis är det Saft, saft, hallonsaft. Bättre saft har ingen haft.

Saft, så fan heller. Det där är ingen saft. Det är egentligen inget annat än vin. Jag menar –lyssna på texten, så skall ni också märka det. Vi kan ta vers för vers om ni vill

När smurfar ställer till med fest.
Så vet vi hur man festar bäst
De fixar korv och en god pastej.
Vi smurfar allt du kan tänka dig
Kulörta lyktor och musik.
En tårta som är sagolik
Så ställer de fram en jättebål.
Vi fyller våra glas och säger skål

Okej. Första versen finns det inget speciellt med. Förutom att Smurfer vet hur man verkligen festar. På sin höjd, så skulle man kunna dra det till att de säger skål. Men skålar utbringas oavsett innehåll i glaset. Men det går snabbt utför. Smurfen som presenterar verserna kommer nu och har troligtvis tagit sig några glas. För när han presenterar så låter det så här: Andra smurfen… Eh, smersen! Eh, Versen… Han sluddrar helt enkelt. Och de andra smurferna garvar rått åt honom. Så börjar versen

Det börjar i ett hallonland.
Som vi får smurfa av för hand
Sen blandas allt och kokas väl.
Och alla lägger ner sin själ
Tills det doftar gott och lyser rött.
Och smakar både starkt och sött
Med lagom bär- och sockerhalt.
För lite och för mycket skämmer allt

Oj, oj, oj… Här haglar associationerna. Byt ut hallon mot vindruvor, och du får en dokumentärscen med TV fyras vinprovare Bengt Fritiofsson i valfritt franskt vindistrikt. Bengt Fritiofsson är numera ganska känd. Det är han vinprovaren på TV4 som alltid ser ut som om han provade vinet ordentligt kvällen innan. Det här är hans gebit. Lägg även märke till hur noga de är i framställningen av sin ”saft”. Alla hjälper till helhjärtat. Och det skall vara rätt mängd av allting då ”För lite och för mycket skämmer allt”. Det är ju rena rama franska vingården det där... Innan tredje versen kommer in, så säger även en av smurferna: ”Som Gammelsmurf brukar säga –Det är inte bra att dricka för mycket hallonsaft” En lite varning för fylla alltså. En varning som dock inte verkar gälla, inser man i tredje versen

Och när de druckit ur ett glas.
Som händer på ett Smurfkalas
Så går de strax och fyller på.
Så länge det finns mer att få
Ju mer de dricker skrattar dom.
Eller om det rentav är tvärtom
Bor lyckan då i hallonsaft?
Nej kul får man ha av egen kraft

Smurfer är ju för helvete som fyllona i stadsparken! De slutar inte dricka förrän det är slut. Och med deras mängd, både till antal och troligtvis tunnor med ”saft”, så lär det ju ta ett tag. Och så fyllnar de till, i och med raden ”Ju mer de dricker skrattar dom”. Gammelsmurfens varning verkar knappast gälla här, det märker vi direkt! Jag vet inte om de två sista raderna skall vara någon form av ansvarsavsägning, då de säger att man även kan ha kul utan ”saft”. Men den verkar ju inte gälla när en av smurferna kör sitt eget race i sluttrallandet.

Fortfarande inte övertygad? Låt mig då påvisa den engelska och nederländska versionen, som är lite mer öppenhjärtig. På engelska heter låten Smurfing beer” och på nederländska ”Smurfen bier” Dessa sjungs av en karaktär som heter Father Abraham/Vader Abraham. (egentligen Pierre Kartner) Här i Sverige fick vi Klasse Möllberg.

Så, på engelska och nederländska så sjunger de alltså om smurföl. Varför gjorde de inte det på svenska? Svårt med rimmen kanske? Eller för att det var barnlåtar? Dessa låtar spelades in under 70-talet (dvs låååångt innan den första skivan med ”Smurfhits”). Vi var inte så politiskt korrekta då. I alla fall inte på samma sätt som nu. Men att sjunga om öl för barn kanske ändå inte sågs med allt för blida ögon. ”Öl, öl, smurfers öl. Det smakar bra och ger dig gott humör” (egen översättning/svensk version) Njae, saft är nog bättre. Ungar tänker inte på alkoholtermerna som vi andra gör. Ej heller tänker de nog på politik bara för att Gammelsmurfen är rödklädd och har likadant skägg som Karl Marx.

Men även om smurferna dricker öl på engelska och nederländska och deras svenska hallonsaft är av ytterst tveksam karaktär, så har de faktiskt ett beroende som de glatt erkänner –Nämligen bladen från växten sarsaparill